Jag har fortfarande...

...sådana här nätter då jag inte kan sova alls. Det börjar med att det river i kroppen av rastlöshet, men jag är så trött att jag inte orkar göra annat än ligga still. Klockan fyra imorse gav jag helt enkelt upp. Bara att stiga upp, dra på sig dagkläderna och sätta igång kaffebryggaren.

Hur resten av dagen blir vet jag redan, huvudvärk, dåligt humör och rastlösheten som aldrig tycks vilja ta slut. Ovanpå det ligger tröttheten som ett ton bly över mina axlar. Suck, vad gör man?

Nåväl, så är livet ibland.

Det var en liten glimt av hur det är att vara jag.
I övrigt så händer väl det inte så värst mycket, jag har varit förkyld en vecka, Mannen har jobbat och saker och ting har väl flutit på.

Tänker och funderar mycket över framtiden.