Pang så tog det slut

Förra veckan.
Måndag var jag ju på Sunderby Sjukhus och lät en manick inspektera mitt huvud vad det är som orsakar mina huvudvärksattacker. På kvällen kände jag mig relativt stark ändå och på tisdagen kändes det också okej. Sen somnade jag liksom bara inte nått mer. Spelade ingen roll vad jag försökte med, istället så började jag inte må så bra alls. På onsdagen for jag till läkaren, och ptja, jag kommer inte jobba mer.  Jag får inte. Mannen har även tagit ifrån mig telefonen och gömt den, så jag har nästan ingen kontakt med världen alls.

Om jag ska vara ärlig så har jag inte nån vidare lust att berätta för Er mer här. Det finns några personer som inte har med mitt liv att göra som läser denna blogg flertalet klick per dag och jag har ingen lust eller vilja att dessa personer ska få veta vad som hänt. Istället så håller jag och Mannen oss till filosofin att de som verkligen bryr sig kommer förbi och kollar hur jag mår.
Visst finns det stunder då jag helt enkelt inte orkar med besök och då säger jag det bara.

Imorgon är det mors dag.

Jag gjorde det!

Imorse så blev det exakt som planerat, jag slutade jobba sex, kom hem typ halv sju, petade på Mannen tills han vaknade så jag fick nån att prata med istället för att ligga och stirra i taket. Sen lyckades han med list söva mig och väckte mig sedan halv elva, då var det bara att klä på sig och bege sig mot tortyrhuset.

På vägen dit började jag på en gång bli orolig och nåjjig. När vi kom fram sökte jag efter flyktvägar och försökte till och med lura med Mannen i fel trapphus för att vinna tid. Tyvärr så har min man lokalsinne så dessa försök var fruktlösa. Kom till rätt avdelning, rätt väntrum och satte oss ner. Medan Mannen plockade upp nån väntrumstidning och försökte se engagerad ut i den så tänkte jag hitta bakvägen. Men döm av irritation!!! När jag vandrar iväg runt hörnet så känner jag ett kort ögonblick att jag kommer att klara flykten! Men då håller dom på att bygga om, så bakvägen är blockerad! Jag inser nu att det inte finns nån återvändo, och sätter mig och väntar. Efter bara ett par minuter blir jag uppropad.
Vandrar in i magnetrummet och ser det där lilla bordet med sprutan. Paniken är ett faktum och tårarna kommer bums.
Men jag har en riktigt bra sköterska som är megaproffs på att sticka folk och stoppa in kanyler. Hon är inte ens gammal som gatan, utan relativt ung så jag trodde inte hon skulle göra ett sånt bra jobb. Jag brukar välja de äldre stickarna för de har stuckit folk innan ens nålarna var uppfunna.

Nåväl hon gjorde ett kanonbra jobb och gjorde mig väl lite radioaktiv eller nått. Efter tio minuter är allt klart och jag får åka därifrån. Jag får veta att jag kan blir lite trött under resten av dagen. Jag var nog jätteradioaktiv för både Mannen, Nicklon och Momme Lena var trötta. Så jag strålade väl över halva stan.

Inget Bamseplåster heller denna gång. Jag kom inte ens ihåg att fråga utan tänkte mest vad skönt det var att åka därifrån.

Det var dagens uppdatering.
Jag klarade det. Nu har vi ätit middag, ska fiffa lite hemma och sen sova.

10-4

Älskade Meowissar

Jag älskar katter, de är söta lurviga och egna!!!

Precis som bilden ovan kände jag mig imorse när jag kröp ner i bädden hemma.

Det är många år sedan nu men jag minns hur det var när sonen var liten och skulle krypa upp i sängen. För att vara så liten så kunde även han ta upp GOTT om plats.

Var bara tvungen lägga upp dessa bilder eftersom jag... ja, jag vet inte, kände för det.
Imorgon är det tortyrdax. Då ska Pälsbollen plågas. Jag har redan våldsam hjärtklappning!!!!

Nu ska jag jobba vidare, ha en skön söndag mina vänner.

Uppdatera mera!

Jag borde bli bättre på att uppdatera mera, men jag får väl skylla på min vacklande hälsa för tillfället. Ja, hur går det med den undrar Ni.
Jag kan berätta om igår när jag med många mentala tvång tog mig till något som de vitklädda kannibalerna kallar för provtagning. På darriga ben tog jag mig till tortyrrummet.
Där satte jag igång med de vanliga protesterna, först försökte jag övertala dem om att det inte behövdes tas nå blod, det köpte inte den vitklädde. Nix Pix, så då började jag gråta! (brukar vara ett säkert kort så man slipper) 
Men även detta vapen stod den vitklädde emot och lurade med list mig med i det inre tortyrrummet där dennes kollega (medbrottsling?) väntade. När den vitklädde plockade fram nålen och jag låg på britsen så prövade jag i min naivitet det absolut sista vägen. Gallskrik!!!! 
Men ICKET, dessa kalla stenhårda vampyrer hade bestämt sig för att de skulle ha mitt blod (behöver jag ens säga att det var lunchtid????)  Så medan den vitklädde honan sög ut säkert femton liter ur mig så servade den andra med hinkar (det kan ha varit provrör, men de måste varit stora för det skvalpade!!! ) Sen kränker de mig en absolut sista gång med att klistra på ett sånt där fult fyrkantigt brunt pansionärsplåster!!!!! Som jag led borde jag varit värd ett Bamse, eller åtminstone Batmanplåster.
Staplade hem, helt övertygad om att jag skulle dö av blodbrist eller att det fula plåstret skulle lossna och det skulle spruta blod över halva världen. Efter en behövlig powernap, halvt snyftande på soffan så kände jag mig mycket bättre. Fortfarande kränkt men nu iaf inte svimfärdig.
Vinglade iväg till jobbet och körde skarpt natten. Imorse vågade jag mig att ta bort plåstret. Och här lägger jag nu upp ett bevis för den tortyr jag utsattes för!

Se där! Ser Ni vad dom gjorde?  Jo, jag vet det inte ser så hemskt ut, men det var fruktansvärt.....
Eftersom jag förra veckan var tvungen att vara hemma för min dassiga hälsa (inte för blodprovet) så passade jag på att lura katten när HAN sov...

Snark snart, och hips vips hittar hans mamma saxen. Så jag klippte bort lite tovor han hade....

När jag skickade denna bild som ett mms till Mannen så får jag tillbaka svaret "Men, har han nå hår kvar?????" Vilket han givetvis har, det märks inte ens.
Så idag tyckte Mannen att det var dax för Xos vårbad, det tyckte inte Xo. Först försökte han gråta sig ur situationen, sen klösa sig ur den och till sist accepterade han det bara. Alltid lika roligt att se Mannen plaska runt katten i badkaret, skrattade så jag fick kramp i magen när jag insåg att både jag och Xo först försöker gråta oss ur situationen sen tar till med de skarpare vapnen.
Nåväl, nu är både jag och Xo torterade. Han är dock vårfin och luktar jättegott. Jag är bara stirrig och konstig.
På måndag ska jag på skallröntgen. Där ska de SPRUTA in kontrastvätska i mig. Jo, Ni läste rätt, de ska tortera mig igen! För att jag inte ska hitta nån flyktväg så har Mannen bestämt att han ska följa med mig. Jag hoppas jag kan bussa honom på vampyrerna i grönt. För det är återigen lunchtid när jag ska torteras.

Nu jobbar jag två nätter på Drömfabriken och här trivs jag jättebra! Alla är snälla och vänliga. På måndag slutar jag 06, är väl hemma sju, ligger och hyperventilerar tills det är dax 11.30 att vara på Sunderby Sjukhus och magnetmanicken.
Ja jösses, milde himmel och allt det där. Nog vet jag det går bra när jag har världens bästa Man med mig.

Älskar Dig Rickard, och tack för att Du finns för mig. Snart är det sommar sol, semester och båten som gäller. Då vi tar oss vår tid, ger oss ut på böljorna där blå!!!! Vad härligt det ska bli!!! Oj vad jag ska bada!

(I och för sig så ska vi ju gräva upp avloppet i sommar, men det känns som ett minimalt hinder när man tänker på hur härlig sommaren ska bli!)

10-4

Ha det bra, jag återkommer med rapport från måndagstortyren som står i antågande, och jag tar även detta tillfälle i akt för att tacka för alla Er som sänder så fina tankar åt mig.  <3

Väktarvakt?

Älskade Mannen och jag har hjälpts åt att korta ner altanbordet, så nu ryms vi utan att trängas....

Och i bakgrunden kan vi skåda att Nicklon monterat solmattan på plats! Stekigt.

På fredag ska jag och lämna en massa prover till doktorn. Nu har jag turen att vi kör dubbelbemannat mina två jobbnätter så jag har någon med mig om jag skulle bli dålig eller svimma. Det känns faktiskt jättebra att företaget ställer upp för mig och stöttar mig. För jag vill inte vara sjukskriven.!
Jag har en mycket ambitiös kille med mig som även passar på att gå lära på vad jag gör istället för att bara springa efter mig och vara väktarvakt. (svimvakt? huvudvärksvakt?)
Så det kändes jättebra att jobba i natt. Helt klart en trygghet och jag blev glad över att ha någon som är så kunskapstörstande med mig.
Efter jobbet inatt så har jag faktiskt sovit riktigt bra. Jag har mycket mera ork, den enda jag är orolig över är fredagen. Uj uj uj..

Rädd och argsint

Hej alla mina vänner och trogna läsare

Jag har en bekännelse att komma med och det är att jag är livrädd. Jag är livrädd för att lämna blodprover den 18 maj, dels för att jag är spruträdd och dels för att jag bara är rädd.
Här hemma försöker vi göra det bästa av situationen, det betyder att vi alla biter ihop och att jag gråter i duschen där ingen ser. Jag har konstant ont i huvudet, jag vill inte att de ska scanna min hjärna men samtidigt vill jag få det onda att gå bort. Efter snart tre månader med konstant huvudvärk och stundtals yrsel och några gånger svimningar av smärta är jag rädd. Jag känner mig ensam, fast jag borde inte det, jag har så många som känner med mig, bryr sig om mig och älskar mig. Men så är det,jag känner mig ensam och är livrädd.
Jag är rädd för allt och jag är förbannad, varför orkar jag inte mer?
Varför biter jag inte ihop mer?
Varför funkar det inte?
Vad är det för fel?
Jag vet inte. Jag vet inte alls och det skrämmer mig. Jag tänker det värsta, kan det vara en tumör? Är det ett ilsksinnt anerysm? Vad har jag gjort?

Inget spelar nån roll just nu, jag ärbara rädd och arg.
Är det jobbet?
Är det alla påfrestningar jag ställs inför eller är det kanske känslan av att jag aldrig duger som stämmer in? Är det allt det jag försökt? Att jag har så väldigt gärna försökt få några att gilla mig, jag har ställt upp när jag egentligen inte orkat, betalat när jag egentligen inte haft råd....

Jag vet inte.

Jag uppskattar så mycket just nu att Ni finns för mig. Bara för att få mig att slippa känna mig ensam. Nu ska jag försöka lägga mig bredvid Mannen jag älskar mest, inte vakna var 30 minut blöt i svett och panik känslor, utan istället verkligen försöka.
Imorgon ska jag vakna upp pigg och glad, skjutsa mitt barn till dagis och vara mamman jag alltid velat vara.

// Pälsbollen, riktigt rädd

Hittegods!

Mannen hittade en nyckel på våran gård. Det är inte våran nyckel till vårat hus utan alltså en okänd nyckel! Mycket spännande. Så nu ska jag prova något nytt!!

Här är nyckeln! Den som har en fullgod anledning till att den äger nyckeln får den av mig! Endast 200kr i hittelön (luras) annars så gör jag det enda ärliga och livstidsförvarar den i mitt cementgolv!

Ska vi säga en vecka? Jo det gör vi!

Hör av Er om Ni saknar den här!

// Pälsbollen

Födelsedagar!

Hej och hallå!

Igår fyllde världens bästa Momme år och idag fyller lilla Nicklon hela 18 år! Eftersom jag och Mannen jobbar dygnet runt nu så har det dessvärre inte hunnits med att baka någon tårta, men jag gjorde mig lustig och beställde hem en födelsedagspizza iaf! Imorgon får jag nog antagligen sota för att jag inte hunnit med att fira dem ordentligt. Så jag får piska Mannen att baka tårta helt enkelt.

Vi tog oss faktiskt en cykeltur till ICA här för ett par dagar sedan.
Det var toppen skönt väder ute, och Mannen är ju så snygg!!!!!! Tänk vilken tur jag har som har världens vackraste kille! Älskar honom så otroligt mycket att orden helt enkelt inte räcker till.

Sen bara hips vips blev det snöstorm, jämmer och elände...

Sikten var ju inte den bästa...
Så jag kan bara hoppas att alla hade vett att hålla nere farten och uppe humöret. Vi på företaget har sommarsulorna på våra bilar på plats. Så det var lite hmm, harkel, intressant att arbeta inatt.

Jag var ju på

tillsammans med Mannen när vi var och fixade med företagspapper och besökte vår revisor. Jag älskar LUSH!!! Jag brukar fantisera om att få bara shoppa loss där, och alla Ni som känner mig, vet att jag är ingen shoppare, alls.
Jag hatar att gå på stan, jag hatar när folk befinner sig i klungor och framförallt så är jag bara en asocial typ. Men för LUSH vågar till och jag mig ut på gator och torg.

Köpte där både shampo och balsam. Jag köper dem för att de luktar så gott, inte för sånt där trams de lurar i en att man ska få tjockt vackert och glansigt hår eller sånt. Bara för att det luktar gott. Efter en tvätt med dessa nya grejor så pälsen ut så här!

Håret är jätteglansigt och inte så där flygit och frissit som min päls kan vara. Så vad attans, nu luktar pälsen gott och har fått lite mer ordning! Undra vad det var mer de sa att det där skulle vara bra för, jag brukar liksom sluta lyssna på försäljningspratet när jag bestämt mig. Pruta gjorde jag oxå så det var inte så där svindyrt, men ärligt så var det nog dyrare än jag skriver. Inget jag kommer unna mig varje månad eller ens varannan, men nått jag kommer se fram emot de månader jag gör det!
 Jag är nämligen lite emot att hålla på och lägga ner en massa pengar på klet och trams man bara tvättar bort. Visst förstår jag tanken med att det är känslan som gör det, men jag gillar inte konceptet. Fullt med fjortisar som kastar ut mamma och pappas pengar på trams de inte ens borde ha råd att lukta på.
Fast i och för sig ser jag hellre att de kastar bort mamma och pappas pengar på LUSH än på andra dumheter....
Nicklon är en mycket klok kille och jag är jättestolt över honom! Han fyllde ju år inatt då mitt under snökaoset, men istället för att gå ut och supa sig onödigt berusad och slösa pengar på krogen så tog han det kloka beslutet att dröja med utgången till nästa helg. Han ansåg att kuta runt i pissväder bara för att bli full inte var hans grej. Mycket mycket klok kille!

Så är det med det!

// Pälsbollen

RetroCam!!!

Nu har jag fått hjälp (av världens bästa Annelie) och äntligen lyckas föra över bilderna från min senaste favvo app till datorn. Appen heter Retrocamera och är hur skojjig som helst!

En urgullig grisGizmo! Prutthund!

Jag som kockar och mixtrar med kamerainställningar...

Älskade Mannen som kanske just i detta ögonblick får en bra ide? Ett ljushuvud!!!

Våra vackra halltapeter, denna gång i svartvitt....

Idag har jag lekt revisor, eller bokförare eller vad fn man nu vill kalla det. Först så deklarerade jag och Mannen, sen stod vi in för det gigantiska projektet att ta tag i företaget papper och bokslut. Så medan han for på jobbet så tog jag ett glas "medicin" och satte mig på kontoret och sorterade, strukturerade och ordnade. Så nu är alla papper i ordning och ikväll när Mannen kommer hem ska vi placera mitt verk i pärmar. Imorgon ska vi till revisorn med alltihop och låta honom ta över.

Det var dagens up to date.

Jobba jobba jobba lite mera?

Todiloo,

Precis exakt som vanligt så har den senaste tiden varit späckad med arbete!
Och den kommande månaden så blir det mer av den varan. Var på rättegång i fredags då de som misshandlade min kollega stod inför rätta. Tur att vi var många från företaget som var där för direkt jag såg pissungarna blev jag fly förbannad. Fyra klena snorvalpar som knappt har hår på k*k*n sitter och kallar sig vuxna! Sen tycker de att de var tuffa för att de var fyra stycken som hoppade på en ensam person!!! Kollegorna var tvungna att lugna mig så all tack till dem.
Nåväl. Nu är det gjort iaf...

Har tjänstgjort lite på ett annat ställe an mitt vanliga jobb, det var roligt!
Varje morgon när jag rasslar innanför dörren så lägger jag mig tillrätta i sängen, drar min björn intill mig och då sover jag riktigt bra!

Självklart så saknar jag älskade honungen min, men han jobbar på dagen och jag på natten så vi har för tillfället fullt upp. Och sådana här gånger är det otroligt viktigt att stötta varandra och se till att lägga den där lilla extra kraftansträngningen. När jag klev upp idag så hade maken städat undan i köket och röjt upp och gjort riktigt fint. Så jag tog tag i tvätten idag och lagade riktigt god middag...

...tacostallrik! Smakade megamums! Eftersom hjärtat är på jobbet till ganska sent ikväll så har jag gjort lite smaskiga matlådor åt honom istället.
Det lilla luddet klarar sig bra trots att vi jobbar mycket...

Och det stora luddet, han har varit trött han oxå!

En mycket trött kille, först somnade han på bussen så han missade att kliva av på vår hållplats, så då hämtade jag honom från stan, då parkerade han sig i soffan och där låg han i vad jag tror var ungefär 14 timmar!! Självklart så bevakade Xo det hela så att han inte steg upp outvilad!!!!

Jag har hittat en jätterolig app till min telefon! Däremot har jag inte lyckats föra över de bilderna till datorn så jag kan inte riktigt visa Er vad som är så roligt. Men jag ska kontakta min it-tekniker.

Annars kan jag berätta att jag äntligen fått tid för magnetröntken, så den 21 maj ska de scanna mitt huvud efter vad som orsakar min konstanta huvudvärk. Självklart är jag orolig som fan och ibland gråter jag av rädsla över det. Men jag vågar inte vara hemma, jag måste jobba för annars håller jag inte ihop.  
Jag skulle inte klara av att sitta hemma och oroa mig varenda dag. Läkarna tjatar på att jag ska vara sjukskriven, men jag vägrar. För hur ska jag kunna förklara för dem att det skulle inte gå, då skulle jag gråta ihjäl mig.
Som chefen sa, man har två val; Bryta ihop eller Bita ihop. Jag väljer att bita ihop.

Nu har det blivit dax att parfymera sig lite, krypa upp i soffan och vänta på älskade Mannen som torde vara hemma snart!!!

/ Pälsbollen, Er lagliga rätt