Vilken sommar!

Eller hur?
Stekhett och värsta tropiska vädret, i alla fall hemma hos oss.
Att försöka uppdatera vad som hänt det senaste halvåret går knappast utan att bli långtråkigt och babbligt. Så vi tar det väl lite som det kommer.

Opererade det fördömda knät den 19/6 och det gick jättebra. Jag är evigt tacksam min mamma som agerade hemhjälp första veckorna och även kokerska och underhållare. Utan henne skulle familjen dött av svält i sin egna avföring och jag hade väl ruttnat upp.
Underhållning kan meddelas att jag nog antagligen aldrig i hela mitt liv mått så fantastiskt gött som när jag vaknade upp efter operationen. Jag kände mig lätt, lycklig, svävandes och ja, svinhög faktiskt. Fnissade hela vägen från Piteå och hem.

Och ja just det! Så där paranoid att man tror det lurar en lönnmördare bakom varje gardin (kan inte sluta skratta åt bilden själv)

Så skaffade vi ju ytterligare en liten katt, nån gång där på vårkanten. Han är född 4/4-14 heter Mike och är älskad av alla!

Sjösatte och båtade med Sannie

Och på Sannie fixade vi oss en alldeles ny lampa, återbrukad av matrial vi hade hemma. Orginalet fick jag av min fd svärfar för en miljard år sedan. Sedan har oljetanken fått en läcka, så den gjordes om till el.

Och vilka fantastiska bilder jag tagit i år!!!!

Vacker afton på Kallaxön

Så i sommar har jag trots opererat ben, badat, simmat, varit ute med båten, fotat, återbrukat, gift mig och haft fest.
Allt detta i ett underbart väder med extrema plusgrader!
Men hips vips blev även jag en fru (vi har varit hos fotografen så jag tänkter inte sabba tillfället med att lägga upp de pinsamt dåliga bilderna jag har)

För någon dag sedan så byggde vi oss en öppenspis och installerade i nya sovrummet.

Det var väl det halvåret. Umgåtts med fantastiska vänner i sommar och är så oändligt tacksam för alla som ställt upp i tid och otid, när jag storgråtit som mest av värk och leda, eller som skrattat med mig när jag behövde det allra allra mest. Till de som har kramat mig när jag behövt det, sparkat mig i rumpan och peppat mig, men mest av allt för att de funnits för mig.

Nu är det slut på sommarens heta plusgrader, höstmörkret kommer krypande. Det bästa med hösten är att man får tända hur många ljus man vill, kramas i soffan på kvällarna och dagarna har återigen en plan.

Så hoppas Ni har laddat för det har jag. Vintern -14, här kommer jag!

Upp med landningställen, sätt fast säkerhetsbältet, spänn fast komradion, för nu kör vi.

10-4 fru Pälsboll

Mycket

Om jag ska vara ärlig så har jag faktiskt ingen vidare idé alls om vad jag ska uppdatera Er om, så vi tar det lite random. Hittade en pianopall i Råneå...

Och vår toalett på marklplan är nu åter i drift!

Som Ni ser så återstår lite småfix, men den är i drift! Helt underbart!
Det kommer att underlätta jättemycket för mig då jag om ca 1-2 månader kommer att lämna över allt ansvar för  hemmet, matplanering, handling, tvätt etc till min sambo. Detta för att jag själv inte kommer vara i drift då. Jag oroar mig en hel del för den operationen och är som vanligt rädd. Sen att det åter blir en sommar på kryckor känns inte bra alls. Med lite tur och med lite envishet så kommer jag innan det är dags att ha hunnit med allt det jag tänkt ta tid på mig.
Funderingarna kring det här är många och jobbiga. Förhoppningsvis så kommer det underlätta för värken i knät och jag kommer i det stora hela börja må bättre.
Är livrädd för att gå upp i vikt nu när det går så bra med viktminskningen. Har nästan tagit 20 kg sedan årets början och jag kämpar på än. Eftersom det varit mycket jobb så har jag tagit tillfällerna till längre ronder och mera motion.

Xo är borta sedan alla hjärtans dag och jag börjar lära mig leva med insikten om att han inte kommer att komma tillbaka.

På min fritid har jag planlagt ganska mycket vila och det är skönt. Jag har även hunnit med att reparera min  dator som varit trasig.

Jag skulle vilja ha fler timmar på dygnet, jag skulle vilja ha mer bra ideér.

Jag arbetar på det. Jag ser fram emot sommaren eller i alla fall den där tiden på våren då man kan börja göra saker ute. För ute har jag många bra ideér.

Det har varit så otroligt mycket den senaste tiden så jag sitter fast just nu, jag vet inte riktigt vad jag kan skriva och vad jag borde hålla för migsjälv. Jag får återkomma om det.

// Pälsbollen

Getingbon och mobiltelefoner

Helgen går mot sitt slut och jag laddar upp för en relativt tung vecka på jobbet.
Vi börjar med hälsan. Jag mår kanonbra och är inte sjuk eller annat. Men jag har två stora problem. Det första är att jag har sömnproblem, det bästa med det är att jag tack vare en för en gång skull vettig läkare har fått hjälpmedel för detta. Det andra är mitt knä.
I onsdags kraschade det och jag föll ur bilen hemma. Knät hade låst sig och jag låg faktiskt bara och skrek. Det blev inte bättre av det. Så min rådiga sambo hämtade mina kryckor och sedan dess har de varit mina vänner.

Så jag är inte lika mobil längre. Smärtan i knät gör mig på ett väldigt märkligt humör. Jag blir stundtals riktigt förbannad och stundtals rent ut sagt suicidal. Men frukta inte, jag är för lat för att faktiskt ta tag i det.

Bytte duschblandare i dushen..

Snyggt

Men kontollerat av mannen

Sen så har vi ju skurit ner ett gigantiskt getingbo från vinden

En halv svartsäck tog det upp. Äckligt. Nåväl när det väl var gjort kunde jag plocka fram och underhålla vår vän Tobey. Tobey ska få åka söderut till sötaste Vilde så hans föräldrar får sånna där mysiga tix i ögonen *fniss*

Nu har jag strax ingen tid att sitta här för jag ska iväg på staden med min mamma. Men jag måste få visa hur pysslig jag varit. Jag har köpt vita kvistrosor och satt dem i vatten med blå karamellfärg. Detta är resultatet

 Och en closeup

Och blåare kommer de att bli. Sötaste sonen klarade testet och fick därför en alldeles egen mobiltelefon i helgen. Han har lärt sig att smsa med den och blir bara bättre och bättre på att skriva och läsa. Det är roligt att se. Och vad fort det går för honom att utvecklas, jag hinner ärligt talat inte med.

Lite stressad över jobbet i veckan men försöker finna lugn och den energin jag behöver. Fortfarande är jag i skräck över att bara gå av på mitten.

Nu får det vara nog.

Barn och lådor

Mina söta grabbar som jag spenderade förra helgen med

Yngsta grabben Bobben

Största barnet vill inte liksom alls vara med på bild, men det struntade jag i. Mellanpojken var även han hit i helgen mellan lördag och söndag. Yngsta killen var helt lyrisk över att få ha båda sina storebröder hemma.

Vid min säng ligger det alltid några par stickade sockar, detta av den enkla andledningen att jag älskar dem och att jag tycker om att ha dem på mig på kvällarna. Sedan ramlar de liksom av under natten och skapar en fin designhög bredvid min säng. Mannen är gode less dem, men det struntar jag i, det är ju inte han som fryser om fötterna!!!

På tal om design så har jag faktiskt designat en speciell låda till vår hall...

Det är alltså denna låda som jag har mosaikat och fogat alldeles själv. Botten är gjord av ett grovt galler och sedan har vi svetsat fast ett fäste i botten som går runt elementet. För lådan står alltså på elementet. Denna låda är då till för att barnen och även de vuxna ibland har blöta vantar. Vi vet ju alla den där känslan när vi travar vantar på varandra, hoppas att de ska torka osv. Nu är det slut på det. Varje gång sonen kommer hem kastar han vantarna i denna låda och de är torra, varma och goa till nästa gång han ska ut. Skohyllan under är en design som jag och mannen gjorde för flera år sedan. Det är fyra hyllplan med lätt lutning så att vattnet från blöta skor rinner av i en hink. Mycket smidigt!

I detta ombytliga väder, varmt kallt blött slaskigt och allt möjligt det nu kan vara så protesterar mitt knä för allt det bara kan. Värken är stundtals outhärdlig och jag ligger och vrider mig av smärtor. Smärtan gör att jag blir på fruktansvärt dåligt humör.
Det hjälper inte heller att min energi på jobbet sakta men säkert rinner ut, det är inte roligt längre. Eftersom jag är en driftig kvinna så har jag redan börjat hitta på annat. Var på ett årsmöte med facket igår, blev invald till styrelsen (!) och har nu en hel del andra projekt att göra. Bland annat så ska jag på en veckas lång utbildning snart. Det känns skönt, och framförallt ger det mig lite andrum.
Efter den utbildningen så ska jag nog resa bort ett tag.
Var jag ska vet jag inte ännu, men jag måste iväg. Om jag kommer att resa själv vet jag inte, men JAG måste iväg.

Magsåren samlas på hög då det är mycket med huset och ekonomin just nu, inte så att vi står på bar backe, icket det, men det är tid i arbete som vi saknar. Detta för att vi båda jobbar så mycket att det blir svårt att få tiden att räcka till sådana justeringar som ska göras. Nog om det.

Nästa vecka blir det kalas på Pälsbollens Place, då äldsta sonen fyller år.
Presenten som jag kommit på tycker jag att är riktigt bra om jag får säga det själv.

Avslutar med detta

Hejdå för nu och vi hörs senare.

Ja just det måste lägga in ett PS. Världens bästa och finaste mamma har ju varit hos frissan! Jag tycker hon blev så himla fin i håret!

Tekniktokiga mamma har även köpt sig en Iphone 5s. Så jag hjälpte henne med att hitta ett irriterande spel. Man gör så gott man kan.

Nej, nu säger jag hejdå och ansluter mig till kaffedrickandet.

Nya golv!

Idag är det alla hjärtans dag så vi börjar med att säga...

Härlig alla hjärtansdag vänner!

Idag så ska jag kocka black and white file med klyftpotatis åt mina barn, eller ialla fall två av dem. Den yngsta och den äldsta har jag här hos mig. Den yngsta blev hemma från skolan idag för att han har feber och den äldsta vet Ni ju alla vid detta laget att är hos oss på rehabilitering efter skoterolyckan. Mellan pojken spenderar dagen med sin flickvän. Så detta ger mig ett eminent tillfälle att skämma bort de övriga två. Mannen jobbar eftermiddag 15-23, så honom får jag överraska med vuxenmys ikväll när han kommer hem.

Jag lovade ju Er tidigare en bild på vårt nya golv på jobbet så här kommer den..

Ser Ni skillnaden?

Behöver jag ens säga att jag är väldigt nöjd. Mer jobb prat. Jag vet inte om Ni minns det men för några helger sedan så kämpade jag på med en massiv hög med rapporter och förvandlade detta till rådata som sedan blev statistik. Statistiken presenterades idag för kunden och de blev lyriska över mitt arbete. Inget känns så bra som att bli bekräftat genom sitt arbete att man gör ett högklassigt arbete. Det lyfte min dag idag när driftchefen kontaktade mig för att berätta att mitt arbete blivit jätteuppskattat av kunden och att de var intresserade av att se mer vad jag kan.

Jag har fortfarande fällt ut krokar på andra ställen då jag har planerat att i år avancera ganska mycket rent karriärmässigt. Det finns tyvärr de som försöker bromsa min framfart, men det tänker jag inte acceptera.

I övrigt kan jag nu med stolthet berätta att jag väger 108.4kg. Vilket gör att sedan den 1 januari har jag tappat ca 14 kg. Det känns fantastiskt! Detta tack vare träning och en mycket sundare livssyn.

Sen har vi börjat se oss om efter att förnya vårt boende, men där är det mest på spaningsnivå ännu.
Källaren tänker jag göra om inom en snar framtid till ett gästrum med egen toalett. Jag siktar på ett marint tema och jag tror det kommer bli jättefint. Det kommer även att bli ett vardagsrum och ett sovrum.
Men för att omvanligen ska börja så måste jag först tömma hela utrymmet, köra bort en massa på tippen, sprutmåla hela rummet väggar och tak och sedan inreda.

På grund av den kölden som drabbade oss för några veckor sedan så grävdes ett ganska stort hål i vår budget, men jag är ändå positiv till framtiden.

Nu ska jag hoppa iväg mot köket och se hur det går där, göra en vacker dukning och bara vara med mina pojkar.

Jo jag kan lägga in ett ps. Igår blev jag så arg på en person att jag trodde att jag rent fysiskt skulle falla i bitar. Sedan klev jag några steg bakåt, drog några andetag och har nu insett att den personen bara är satans avkomma och inte längre  (aldrig någonsin haft) makt att rubba mig ur mitt sinne. Det är en person som tror sig vara någon för mina barn, men istället bara slår djupa kilar av avstånd mellan dem med sitt beteende. Men nu är det ur världen och jag är starkare än aldrig förr.

Ikväll är det mysmiddag och bara kul på schemat. Kanske unnar jag mig även en promenad i vädret om mitt knä tillåter.

Ny bil, byxor och vaccinationer

Bah!
Det har hänt otroligt mycket senast sist och jag antar att det är dags för mig att ta mig tid att sitta ner, uppdatera Er och helt enkelt ta mig den tiden. Så var ska jag börja..... Förra tisdagen var måttet rågat på BMWn så vi åkte och köpte en till bil.

En röd kombigolf! Smart, går som en klocka. Och framförallt så behöver vi inte hetsa med att få BMWn i ordning.
Sytt nya gardiner har jag också lagt ner tid på.

Och jag har sytt en kappa till mamma, men den är inte upphängd ännu så jag vet inte hur den passar ännu...

Så idag lastade vi båda katterna i en kattbur, körde till Gammelstad Djursjukhus och vaccinerade dem. Det gick väldigt bra. Jag trodde att det skulle bli som vanligt, gap och skrik, men inte det. Så nu ska jag köpa en transportbur för hund, så jag alltid kan ha båda katterna i samma bur, jag tror att de fann trygghet i varandra av att vara så nära.
Ikväll när jag utfodrat lilla sonen så passade jag på att mosaika en sida på min låda som jag designat...

Snyggt. Funktionen med denna låda kommer jag visa Er när den är färdig.


Nu till det mindre roliga.
Förra tisdagen så var äldsta sonen med om en skoterolycka och har två kotor dislokerade så han ligger på Sunderby sjukhus i stålskena. Han har jätteont och jag var där onsdag torsdag i stort sett hela dagarna. I helgen jobbade jag så då har mannen varit hos honom.
Han har varit uppkopplad till en morfinpump den senaste veckan och de tog bort den först idag. Så det går lite framåt, men ändå inte.  Han kan inte gå själv, utan det är rullstol som gäller tills han börjar rehabiliteras. Vi har insett att han inte klarar av att åka hem till sig efter detta utan att han måste komma till vårdhem Pälsbollen för att kunna rehabiliteras.
Och eftersom han inte kan gå i trappor så ska toaletten på markplan driftsättas. Det blir ett panikjobb, men det skiter jag i. Det blir väl det mesta jag gör ändå. Jag hoppas verkligen att han får komma hem i veckan så jag får krama och gulla med honom och ta hand om honom. Laga en massa god mat och ge honom en present som jag köpt. Presenten var tänkt att vara för att han har hjälpt mig så mycket de senaste månaderna och verkligen ställt upp. Men nu får det bli två krya på sig presenter i stället. Det är en SOA huvtröja och en SOA t-shirt. Jag hoppas han blir lite gladare. Jag pratar med honom varje dag, flera gånger dagligen, jag har inte möjlighet att sitta hos honom varje dag, men jag försöker visa honom att jag finns för honom ändå. Jag har fixat dator och internet åt honom på sjukhuset så att han ska ha något att göra. Det gör riktigt ont i mamma hjärtat av att se honom ha så ont.


På jobbet har jag lyckats ordna fram både en luftfuktare...

Och äntligen efter tio månaders kamp fått ett nytt golv!

Såhär såg det ut tidigare, en nyare bild får jag ta senare. Vad som är roligt är att ledningen äntligen fått upp ögonen för att jag har ett abnormt driv att förändra och förbättra. Det har diskuterats om ett tjänstbyte, men det vill jag inte tala mer om eftersom det inte är klart ännu.

I Övrigt så har jag sökt sju andra tjänster och arbeten. Detta för att jag känner att nu vill jag få något gjort. Jag tänker inte tillåta att låta mig bli förbittrad av alla sura och bittra kollegor, jag är en glad person och vill arbeta med någon som har samma positiva inställning till jobbet som mig. Bittra människor kan dra åt Helvete!

Med vikten så går det stadig neråt, nu har jag gått ner tre byxstorlekar sedan den 28 december och det känns toppen, träningen har jag också kommit igång med. Tyvärr vet jag inte vad jag väger nu eftersom vi måste byta batterier i vågen, men jag återkommer!

En nackdel med att gå ner i vikt är att nu gör mitt knä duktigt ont och det låser sig i tid och otid, ibland orsakar det extremt pinsamma situationer. Ett exempel var i helgen när jag satt på toa på jobbet och knät låste sig, jag kunde ju inte ställa mig upp så jag fick åla mig ut från toaletten med byxorna hasandes efter mig, åla genom halva entren och sen dra mig upp i en soffa (allt detta medan jag samtidigt försöker dra upp och klä på mig) Och vad händer då? Jo, självklart kommer fastighetsskötaren in. Jaja, jag har aldrig sagt att jag inte kan bjuda på migsjälv, så varsego!

Nu ska jag betala lite räkningar, städa upp i köket och sedan säga tack och hej. Imorgon kommer Brasse hit och då ska jag hjälpa honom med ett cv.

10-4

Dieselkanon, BMW och köttbullar

Så kom dieselkanonen och den värmde upp garaget i ett naffs!!!

I mitt lilla och överbelamrade garage så gick BMWn in. Detta tack vare min otroligt snälla exman som hjälpte min sambo att bogsera dit BMWn från mamma. Så in med den i garaget och tina den. Senare på kvällen så gick den mirakulöst att starta, dock fyllde den garaget på en nanosekund med oljemysiga avgaser.....

Humor! Jag trodde att min sambo höll på att bränna ner garaget med dieselkanonen så istället för att ringa räddningstjänsten så skakade jag bara på huvudet och höll mig till kvällens hobbyprojekt, nämligen att göra hemmagjorda köttbullar!!!

Allt detta engligt momme Lenas mycket hemlighetsstämplade recept, och vet Ni vad? Hela familjen gillade de färdiga resultatet.

Så det kändes mycket roligt.
I övrigt i veckan så var jag tvungen att åka från jobbet i torsdags för jag led av feber, ledvärk och en outhärdlig trötthet. Tröttheten kan möjligen bero på den helvetiska helgen med hyrbilen då sömnkontot hamnade så fett på minus att säkert generationer bakåt drabbades av det.
Jag införskaffade mig tre stycken nya soffkuddar som numera pryder min soffa.

Mer inredning. Jag samlar ju som bekant på sköldpaddor, förut så ville jag ha alla de olika storlekar, numera vill jag ha prydnadssköldpaddor som får plats i mina olika ljuskonstilationer. Det senaste tillskottet fick jag av min bror som han köpte åt mig i Syd Korea.

Båda dessa har jag fått av min bror. Den gröna är från en resa i Peru och den bruna kommer från Syd Korea. Älskar dem bägge två och är mycket glad över dem

Så, med vikten så går det bra. Vågen står på 111.3kg idag. Jag kämpar, kämpar lite till och försöker verkligen ta mig tid till att träna och få resultat. Har bestämt mig stenhårt att inte behöva stå i vassen denna sommar. Jag vill trivas med mig själv och må bra. 2014 ska bli mitt år. Bara mitt. Och vet NBi vad? Jag struntar blankt i hur egoistiskt andra tycker att det är. Nu ska jag må bra. Målet med min viktresa är att jag nästa vinter ska kunna åka längdskidor, något jag verkligen älskade som yngre och har saknat så ofantligt mycket.

Xo låter sig kramas av Bobben. Idag var vi och såg på sonens hockey träning och hejjade på. Han är jätteduktig och jag förstår att hans far gillar att han spelar. Patrik och Bobben har kört och åkt en massa skoter i helgen och Bobben fick även följa med Patrik och de stora pojkarna och hämta skotern igår. Lyckan riktigt gnistrade i hans ögon. Underbart för mamma hjärtat.

Nisses hjälte och favorit var även här i helgen

Han gillar verkligen min mamma och så fort han ser henne vill han upåp i famnen och gosa. Kurret sätter igång omedel bums. Så mysig liten misse.
Denna månad ska jag boka in tid hos vetrinären för de två så att de kan få sina vaccinationer.

Ja, BMWn gick som sagt igång och felet visade sig vara fruset vevhusventilation. Det går att leva med. Men nu ska BMWn fixas upp i tipp topp skick, fotas och säljas. Detta på grund av att jag inte behöver denna bil för att köra till och från jobbet, utan kan nöja mig med något mindre dyrt. Då tjänar vi förhoppningsvis lite välbehövda pengar på affären. Sedan ska en billig pendlarbil införskaffas.

Ja, det var det. Vi ses om en vecka!

Lev och må!

Köld frost och hyrbil

Men hallå där ute i etern.

Ni som inte är vänner med mig på den omtalade saiten Facebook och kanske kikar in lite då och då på denna blogg ska nu få höra om den kyliga veckan i Pälsbollens bo.

Veckan började förra måndagen (veckor brukar börja på måndagar) Då var det kallt. Kanske ungefär -30 grader. Hurvel. På onsdagen var det lika kallt. Ni vet sådär att man kommer på sig själv med att undvika att duscha på ett par dagar för att undvika köldskador. Oduschad men sällskapssjuk så bestämde jag mig för att åka till min mamma på onsdagen och hälsa på, vi hade även lite ärenden här och där. Sagt och gjort, vi drack en kopp kaffe, surrade litegrann och när vi skulle åka så startar inte bilen alls. Då menar jag inte en hostning, ingenting.
Ringer sambon (som veckan innan detta var tvungen att hjälpa mig när jag körde fast....)

Men inte ens min väldigt händiga man kunde råda bot på min bils strejk. Eftersom det var återigen jättekallt så bestämde vi oss för att överge fordonet och låta det stå på mammas parkering tills vädret blev mildare. Detta skapade ju inte bara ett utan ganska många problem. Det mest aktuella var att jag jobbade i helgen 06-18 och min sambo jobbade i helgen 19-07. Och vi hade nu bara en bil.... Efter att ha gnidit våra geniknölar blodiga såg jag bara en endaste utväg, nämligen en hyrbil.
Så ut på nätet och kolla runt. Billigaste bilen kostade från torsdagkväll till söndagkväll 687kr. Bokat. Då tar jag mig till jobbet iaf. Så på torsdagkväll var vi och hämtade detta...

En internet bil!!!! Ful som stryk, ingen komfort, ingen värme och framförallt, ingen motorvärmare!!!! Hur i hela fridens namn kan sånna bilar ens få existera i Norrland?????
Hela helgen var det åt helvete för kallt för den här lilla skitbilen. Trucken startade inte för det var så kallt och den saknade (monterad idag) motorvärmare.
Såååååå, min helg såg ut såhär.
Fredag, jobba tolv timmar, åka hem, vila en timme, stiga upp en gång i timmen och starta skitbilen, skjutsa mannen till jobbet 23 fortsätta stiga upp en gång i timmen och starta bilen, kliva upp på riktigt halv fem lördagmorgon. Packa kläder till mannen, åka till mannens jobb lämna kläder, åka till mitt jobb, jobba tolv timmar, komma hem, starta bilen en gång i timmen, åka och jobba söndag, lämna igen hyrbilen söndagkväll och sen dö i sängen åtta på söndagkväll. Så att mitt sömnkonto ligger lite på minur är ju inte direkt någon underdrift.

Därför slet jag på som ett djur. Nåväl, summan av alltihop är nu att idag kom motorvärmaren till trucken så den går iaf. Den kommer jag ta till jobbet onsdag och torsdag, min man som är ledig får vara hemma och vänta på att dieselkanonen vi beställt kommer. När den kommer så ska garaget vårat värmas upp och sedan skall BMWn bogseras dit och lagas. Symptomen som den lider av pekar mot att det verkar bli ett organbyte, startmotorn tycks ha brunnit. Ja huvva.

Så det var väl det. Jo just ja, nu står vägen på 112.3 kg så det går neråt, men nog vore det fan ett mirakel annars.

Kom ihåg detta från dagens inlägg; aldrig hyrbil, aldrig bil utan motorvärmare.

Nu ska jag gå och göra köttbullar.

En vecka till

Hej hej världen!

Jag var till Stockholm, fullföljde min utbildning, spikade provet och fick tre säten för migsjälv på planet hem...

Och när jag kom ner till Stockholm så hade firman fixat mig ett toppenfint hotellrum med dubbelsäng!

Mysigt! Första kvällen nöjde jag mig med att titta ut genom fönstret på staden...

Andra kvällen hälsade jag på Andreas, Jenny och urgulliga Vilde! Tyvärr upptäckte jag nu att jag glömde ta foton på dem :( När jag skulle gå tillbaka till hotellet så irrade jag runt litegrann, gick lite fel och fick därför en härlig timmes promenad i regnet.... Enligt vetskap så tar sträckan egentligen 7 minuter, men det ordnade jag ju med 53 extra minuter liksom.....

Så där ser man ut efter en promenad i regnet.
Kvällen därpå träffade jag finaste sötaste Nettan (tyvärr upprepade jag här mitt misstag och glömde fota)
Dagen efter det var det prov och juridik och sedan med taxi till Arlanda.
Sen kom jag hem och nu är jag här. Min fina man har ju självklart städat huset (denna gång helt sant) och fixat medans jag varit borta. Sötaste sonen kom igår och då myste vi ikapp

Han snarkar rätt gulligt den där lilla pysen, fast jag antar att det mest troligt kommer driva någon framtida flickvän till vansinne.

KORV-INGVARS!!!
Vilken humor. Och på tal om humor så är detta ett alldeles riktigt kvitto...

Megahumor.

Ja, då var det det här med vikten då... Eftersom det varit en hel del stress där borta i huvudstaden så har det gått bra. Idag när jag klev på vågen så stod det 114.9kg så det går faktiskt neråt! Lyckliga jag. Rökningen är asolut inga problem och jag har inget sug alls. Det jag har märkt är dock att jag fryser rätt mycket nu. Men det går väl över. Hejja mig liksom. Jag återkommer om en vecka med rapport och uppdateringar. Nu ska jag ringa hem min gulliga unge, veva på Netflix och se en film med den lilla krabaten.

10-4