Tillökning i familjen!

Det har hänt mycket sen senast. Bland annat så har våran familj utökats med en liten luden terrorist vid namn Xo! Nämligen våran lilla skeppskatt. Han ska till sommaren få åka båt med oss och lära sig att vara en riktig skeppskatt. Sambons allergi är som bortblåst och de trivs bra ihop.

Gulligt värre!
Xo är en buse och har väldigt mycket energi, hans favoritsysslor är att terrorisera och driva Mike till vanvett. Men Mike är en cool katt så han tar det hela med ro.
Utöver detta så har vi pimpat huset. Installerat en centraldammsugare.

Så nu ska vi se om det är fler i hushållet än jag som dammsuger framöver *skrattar*  Det är ganska behändigt att slippa släpa upp dammsugaren på övervåningen och i trappen. Dock har jag ännu inte riktigt vant mig vid att slangen är så lång.

Jag är inte längre ensam om att läsa nyheterna på morgonen, kvällen eller natten. Xo är otroligt samhällsmedveten och nyhetstörstande. Megamysigt med sällskap av den luddiga lilla busen.

Nu har jag faktiskt inte tid att sitta här och spika ner en massa rader, jag har en oinredd källare att fundera på!

// Pälsbollen

Hårt arbete lönar sig!

Det är dags att uppdatera Er vänner, bekanta och övrigt folk om vad som händer i mitt liv!
För ett tag sedan närmare bestämt i slutet på augusti så kom det ett för mig glädjande besked. Som Ni alla vet vid det här laget så har jag varit ganska bitter över hur lång tid det egentligen tar i dagens Sverige att komma nånstans på arbetsmarknaden. Hårt arbete lönar sig inte lär vi oss ganska snart.
Jag har varit bitter, men vägrat ge upp och bråkat ganska mycket med min chef. Efter en utdragen konflikt över sommaren så kom vi äntligen överens i slutet på augusti. Jag fick fast anställning, min anställningsform ändrades och jag fick ett fast arbetstidsmått!
Lyckan är obeskrivlig i ord, eftersom jag nu känner en enorm lättnad! Jag behöver inte längre oroa mig för hur nästa månad ser ut, jag vet. Och jag har nu all möjlighet att kunna planera!
Jag erkänner att jag tycker att det var enormt starkt gjort av min chef att ta det valet, dels för att vi "konfliktat" ganska mycket och många hårda ord har flugit från våra munnar.
Jag trivs enormt bra med mitt jobb och har tretton år inom yrket och branschen och nu kommer det bli många fler. Tjänsten jag har nu passar mig som handen i handsken, jag har roligt och ingen natt är den andra lik. Jag arbetar konstant natt och det känns väldigt bra, schemat föll även det helt perfekt eftersom jag arbetar mest när min son är hos sin far.
Ett stort steg i rätt riktning och jag erkänner, jag känner nu att jag kan våga hoppas att det finns något som kallas rättvisa. Hårt arbete lönar sig, om du kombinerar det med beslutsamhet, stark vilja och vägrar att ge dig när du har rätt.
Det finns hopp för mänskligheten med andra ord!

Annars är hösten här igen, trädens löv färgas gula och vi tvingas att inse att sommaren vi haft är slut. Det var en bra sommar på så många sätt, och på semestern laddade jag batterierna.

I slutet av denna månad så utökas vår familj och självklart kommer då bilder.

Håll Er i skinnet, sträck på Er och le, så möter vi hösten tillsammans!

Avslutar med en länk till en nyfunnen guru. Rodney Carrington!

Rodney Carrington

En underbar resa

Sommar och sol kan man lugnt säga att vi har haft på våra två veckors semester. Första veckan var vi i Pite havsbad och sen höll vi oss hemma. Andra veckan packade jag och sambon bilen och begav oss mot båten. Sju dagar på sjön!

Självklart hade kaptenen hatt! Älskade sambon min!

Full fart, som Ni säkert märkt så la vi ner projektet med att segla i sommar, jag gillar Sannie bättre, mycket plats och mycket wroooooom!

Inte kunde jag lämna mina kryddor hemma en vecka heller, så de fick följa med. Döm av min förvåning när Oreganon blommade!!!

I Kohamn, klart att man ska bada!

Mellan Kalix och Renskär, vart börjar himlen och vart tar vattnet slut? Magiskt att bevittna.

Jag hade det inte dåligt alls, utan mådde verkligen bra under denna fantastiska vecka på sjön. Som en ny vän sa "Här känner man att man verkligen laddar batterierna" och det är så sant.

Men veckan innan vi var ut så var vi ju till Piteå Havsbad med minigrabbarna.

Junior i famnen på idolen N. En stor lekplats fanns där och även en.....

Jättestor DINOSAUR!!!!!

Ankorna utanför vår bungalow hälsade på titt som tätt...

Urgulligt!

Som sagt, vi har haft en toppensommar, men nu är det slut på ledigheten och verkligheten står utanför dörren. Dax att ta alla beslut som fått ligga på is under friheten. Hur ska man göra med jobbet? Ska man ge cheferna en omgång till? Eller är det kanske så dax att inse att mina tretton år får räcka inom branschen?
Nu dammar vi av telefonerna, laddar batterierna, kopplar upp oss på mejlen och så kör vi igång!
Inte ger vi oss väl ännu?

En solig sommar so far...

Vilken härlig sommar vi har och har haft!
Midsommar spenderades ute till sjöss.

Grabbarna lekte med telefonerna på kvällen och tjejerna blandade häxdricka :)

Karin i blandningstagen.

Sen blev det Boden Alive och då var ju bästaste Nettan på plats!

Eftersom mina favoriter, Molly Maguire spelade på torsdagskvällen var jag tvungen att be om en autograf så klart!

Sen tyckte vi att vädret var lite dåligt på lördagen så vi begav oss dit solen alltid skiner, nämligen ut med båten. Resans mål blev båtklubben Neptun och vädret var kalas bra!

Ivrig väntan på att få bada badtunna för första gången någonsin!

Och vad härligt det var! Helt klart något jag vill göra om! Jag trivdes som fisken i vattnet, även om en skalbagge irrade sig in i tunnan så hade jag ju ändå min älskade sambo på plats som kunde rädda mig för den läskiga insekten.

Så i det stora hela var det en perfekt helg!

Men det är inte allt bus vi haft för oss, Junior har skaffat egen båt.

Så nu är han redo för vår semester som påbörjas om en vecka.
En rolig sak var att inlägget jag skrev förra gången skickade jag till tidningarna och döm av min förvåning när jag fick det publicerat i en av våra tidningar!

Så otroligt kaxigt och roligt, jag blev jätteglad och tänkte genast att kanske det inte är så dumt att inrikta sig på en skrivande karriär. Jag ska givetvis uppdatera er mer om saker och ting som inträffat på den fronten. Men just nu ville jag bara göra ett snabbt inlägg med många bilder. Många av dem har jag stulit av Nettan eftersom jag missat att fotografera själv. Nettan spenderar sin semester hos oss och vi blir så enormt bortskämda. Trots att jag säger åt henne att vara ledig så har hon sysslat och pysslat med allt möjligt. Barnpassning, matlagning, tvätt och disk. Jag har levt ett toppenliv och känt att det varit så skönt med avlastning ett tag. Framförallt nu senaste veckan och den kommande då jag jobbar väldigt mycket och i stort sett inte gör annat än far hem, sover, dricker kaffe och tillbaka till jobbet. Guldstjärnor till henne.

Avslutar med en vacker bild från en skalbaggefylld badtunna!!!

Män som hatar kvinnor...

Japp, de finns på riktigt, det är inte bara Stieg Larssons triologi och hans fantasi. De finns på riktigt! Det senaste halvåret har jag tyvärr mött flera av dem. Alla i höga poster på sina arbeten.
Jag har alltid arbetat på mansdominerade arbetsplatser och i mansdominerade yrken. Jag är van vid jargongen och trivs med att arbeta med kroppen så jag har sökt mig till dessa platser själv. Som person håller jag mig gärna undan typiska "tjejiga" saker efter som det helt sonika inte intresserar mig.
Vad som fortfarande gör mig enormt häpen är hur dessa personer ser på kvinnor på deras arbetsplatser. Så länge kvinnorna fnissar, är sminkade till hårfästet och kommer med kaffe, då passar de in. Men är man som jag, intresserad av att arbeta, har egna åsikter och klipska idèer då sållas man bort.
Det mest aktuella just nu är att jag precis som alltid VET att jag är väldigt bra på det jag gör. Jag ska inte vara blygsam, jag är faktiskt bäst.
Jag är stark,både fysiskt och psykiskt, jag arbetar som bäst i stressade situationer och mår bra av tunga arbeten. För ett tag sedan så var jag och arbetade några dagar på ett ställe. Det var fysiskt tungt men jag älskade varje minut! Om jag sliter och svettas så behöver jag ju inte sitta och fundera på sånt som trycker mig mentalt. Så jag slet på, lycklig över att få arbeta med kroppen och på kafferasterna diskutera med kollegor och hjälpas åt att komma med lösningar. Jag var oftast ivrigast att komma igång igen efter rasterna så hjärnan inte han börja grubbla. Tillsammans med mig fanns det en karl till som var där några dagar. Självklart ska man inte jämföra sig med andra men jag var noga med att vara lite bättre, jobba lite hårdare och helt enkelt som alltid, kände jag mig tvungen att visa att jag dög.
Senare får jag helt otippat veta att bestämmande person, inte låter mig fortsätta utan den andra. När det efterfrågas vad jag gjorde fel, så var det helt sonika så att han inte tyckte det kändes rätt att en kvinna jobbade med det yrket????
På mitt andra arbete, där jag varit i flera år, har vi också en man som hatar kvinnor. Speciellt sådana med mer erfarenhet, yrkeskunnighet och känsla för vad som är rätt och fel. När vi hamnade i tvist jag och denna person så frös han helt sonika ut mig. Bemödar sig inte att försöka lösa situationen och göra rätt för sig, utan gömmer sig istället.
Är det verkligen så här det ska vara?
Att de män som hatar kvinnor är så fega att de inte ens vågar ta en konflikt? Är de rädda för mig?
Rädslan måste grunnas i att jag vet vad jag vill och är mer än beredd att jobba för det. Jag är inte rädd för att svettas, bli smutsig och lägga mig på kvällen med en känsla av att verkligen ha arbetat.
Personen på det arbetet har en väldigt hög position och gömmer sig bakom den för att han är rädd för mig. Han vet att han har gjort fel och jag skäms när jag ser honom försöka ljuga sig ur situationen.
Jag är förstummad, att vi nu 2011, ska ha män som hatar kvinnor och dessutom så har de på något vis flutit upp till ytan.  Hur kommer det sig?

Detta ger en absolut en rejäl tankeställare. Hur hanterar man dem? Jag hanterar dem genom att inte vika mig, stå stabilt på jorden och höja min röst. Förut har jag alltid tyckt att jag är född i fel generation och med fel kön.
Men varför ska jag känna så?
Jag låter dem inte få mig att känna mig så längre, jag har fått nog. Jag har precis som alla andra rätt att vara stolt över att jag är jag.
Så jag ser vart jag har kommit, vad jag har uppnått och allt jag arbetat för. Ser dessa män inte det, då är det deras förlust. Förr eller senare så kommer verkligheten och det moderna samhället ikapp dessa herrar. Och sitter man högt, då faller man långt och landar hårt.

Fundera på det kära läsare så återkommer jag efter midsommar med underbara bilder från mitt midsommarfirande!

// Pälsbollen

Lite bilder

Eftersom jag har alldeles för mycket att skriva och inte orkar just nu så kommer här istället lite bra bilder!

Så sant som det är skrivet!

 En ny säng köpte vi oss och den är gudomligt skön!!

Den där snygga sambon tycker också att det är underbart att efter en hård arbetsdag ta igen sig på studsmattan ett tag i solen!

Sonen hade poolparty med sina bästisar när solen värmde som allra mest! Go ungar!

Och segelbåten har vi fått i vattnet så bada blir det garanterat på semestern! Plupp i vattnet!

Kloka ord!

"Det kommer en tid i livet när man måste släppa allt de meningslösa drama och de människor som skapar dem och omge Dig med människor som får Dig att skratta så hårt att Du glömmer det dåliga och fokusera enbart på det goda.

När allt kommer omkring är livet för kort för att vara allt annat än lycklig."


Mycket klokt sagt/skrivet!
Jag håller med till fullo, jag är lycklig över så otroligt mycket;
Jag har; 
en underbar Sambo
en underbar son
mega gulliga bonusbarn
en fantastisk bästis/fru
en toppen mamma 
en snäll lillebror
och fantastiska kollegor på mitt arbete
ett jätteroligt jobb
ett mysigt och stort hus


....och det är säkert massa massa mer som jag glömt, men jag ville bara med detta inlägg säga att jag är fantastiskt lycklig över mitt liv! Detta är en hyllning till alla Er som finns för mig och förgyller min vardag på så många sätt.  <3 till Er allihopa!

En händelserik vår, minst sagt

Det har hänt så otroligt mycket sedan jag senast uppdaterade min blogg. Jag vet som vanligt knappt var jag ska börja uppdatera. Men vi kan ju ta lite av det tråkiga/utmanande först. Jag drar det i stapelform för lättare översikt.

1. Fick reda på att en gammal kollega (?) gick runt på fd arbetsplatsen och sprider dynga om mig, fortfarande efter ett år!!!!. Självklart blev jag ledsen och visste inte hur jag skulle hantera situationen. Men med hjälp av andra kollegor på platsen så känner jag mig ändå stöttad. Hon får stå sitt kast själv och jag hoppas sannerligen att människan gräver sin egen grav med allt skitprat hon sprider. USCH för sånt!

2. Fick ett besked från ytterligare en äldre arbetsplats där jag varit önskad, omtyckt och respekterad. Då har huvudhönorna bestämt att jag inte är välkommen tillbaka pga motsatsen. Av säkerhetsskäl så väljer jag att inte skriva ut arbetsplatsen eller hönsens namn i tanke på att internet är offentligt. Det här beskedet tog jag personligen väldigt väldigt hårt. Jag är fullständigt chockerad av deras beslut och har mått fruktansvärt dåligt. Att de inte heller har velat ge mig en förklaring till "beslutet" anser jag enbart vara svinaktigt. Det ligger en hund där begraven och jag räds inte för att bli lortig om fingrarna.

3. Beslutet som jag har nekats ett svar/förklaring till startade en hemsk sjukperiod för att jag mådde så dåligt av det. Jag fick twar, orienteringssjukan, och hade feber, ledvärk, inflammationer, infektioner och utslag i fyra månader. Läkarna kunde inte hjälpa mig utan jag ordinerades enbart vila. Och hur lätt är det? Sönderstressad, pressad från många olika håll och ledsen i hjärtat.Sen har man ju ändå saker man måste göra för att kunna leva, handla, arbeta, få lön, diska, städa tvätta etc etc helt enkelt ta tag i situationen.

4. Lättnaden kom när mina nuvarande underbara kollegor ställde upp och stöttade mig i denna tid. Jag kontaktade även vårt företags fackombudsman som hjälpte mig jättemycket och skapade klarhet i hönsens beslut. Det visade sig på grund av all min samlade dokumentation att beslutet enbart är baserat på lögner från dem.
Med dokumentation menar jag så klart att jag alltid har sparat allt från mina arbetsställen. Mejl, alla rapporter och även en hel del sms. Bland denna dokumentation så fann jag och mitt ombud riktigt fina grejer. Nu ska jag bara bestämma mig exakt hur många som jag tänkt ta med mig ner i fallet. Jag har redan där två stycken som har, vad jag anser mig personligen, behandlat mig mycket illa genom att ljuga och vara oärliga. Jag prioriterar ärlighet. Är man oärlig mot mig så kräver jag en förklaring och ursäkt.
Jag tog även ett beslut att aldrig någonsin mera återvända till detta ställe. Om jag ska göra det så åter igen, jag kräver en ursäkt. Av hönorna själva, personligen, skriftlig.  Mega USCH för deras svinaktiga beteende.

5. När jag väl tagit mina beslut och involverat lagomt många chefer så släpper det i hjärtat och jag har sakterligen börjat må bättre. När jag kommit över den värsta chocken, sorgen och besvikelsen så kändes det så mycket lättare. Jag började må bättre och har lämnat över fallet till juridiskt kunnande och gått vidare med mitt liv.

6. Har hittat ett nytt område som jag gillar bättre på företaget jag jobbar nu. Det har en otrolig potential till att bli det bästa stället inom vår region. Kollegorna är underbara och här stöttar vi varandra, ställer upp för varandra och hjälps åt.

Så, nu tror jag att jag har dragit allt i lagomt kort text. Summan av allt är väl att jag mått väldigt dåligt och varit otroligt ledsen sedan sist, och det har jag inte velat att Ni läsare ska behöva lida av. Jag ville komma tillbaka när jag precis som nu ser ljuset i tunneln och det har blivit allt lättare att se med klara ögon hur landet ligger. Jag har laddat energi och nu mår jag riktigt bra.
För första gången på väldigt väldigt många år så har jag tagit beslutet att jag ska ha semester i sommar! Jag har redan informerat ledningen om när så jag känner mig förväntansfull, semester och glada dagar, bara slöa runt och låta dem andra slita åt mig. Underbart!!!!

Kort PS är att sambon startat företag så han har tagit tjänstledigt från sitt arbete nu i ett halvår och arbetar med det. Han verkar glad och nöjd med sitt beslut han med.
Jag arbetar vidare på samma företag som tidigare och genom att jag nu hittat ett nytt område som passar mig handen i handsken, så trivs jag. Lite trist är kanske dock att vi inte kommer ha så mycket ledig tid ihop eller annan tid för han jobbar veckor och dagtid, jag jobbar helger och nätter. Men som sagt så länge vi trivs med det vi gör så fungerar det! Vi har dock inte satt upp nån form av fördelning av hemma görat ännu så jag hinner det jag hinner och han hinner det han hinner.

Nu ska jag bara se framåt och planera min första semester.

Nästa gång jag återkommer har jag nog fått till lite bilder att uppdatera er med.

Ha det lugnt och må bra!

Mosaik, en del av en hobby?

Jag har yppat det här tidigare men eftersom jag inte har något emot att upprepa mig, så skriver jag det igen. Jag har ingen hobby. Jag går på ren överlevnad. Ni vet, jobba, städa, tvätta, diska, handla, laga mat etc.
Vilket gör mig nå helvetiskt uttråkad!!!
Till och med snudd på gränsen till deprimerad. Det finns ju ingen vettig person med hjärnan kvar och i funktion som svarar "Men jobbet är min hobby!" när någon ställer frågan vad man gör på fritiden. Jag svarar så. Det är TRAGISKT. Såå, därför har jag börjat den vilda jakten på Hobbyn!
Jag och bästaste vännen har länge diskuterat att det här med mosaik, det verkar ju jättekul! Så igår drog vi planerna ur huvudet och satte igång! 2 stycken skapelser gjorde vi, ikväll ska vi foga dem och det ska bli spännande!

Detta är bästaste vännens sminkbord. Mega tjusigt av oss!

Och detta är vårt mästerverk! En lampfot!!!!! Visst är den snygg!!!! Och det var ju till och med riktigt roligt att mosaika så detta är nog något jag kan tänka mig att utveckla till en hobby! Jag har redan en otroligt fiffig idé på en brutal väggprydnad, nu är det bara att hoppas att jag gör något av planen och inte kurkar för alla hinder innan.
Till den charmiga lampfoten hade jag tänkt mig en lampskärm i grön/blå färg.

Så utvärdering av mosaikandet så här långt; Megaroligt!!!!

Nu har jag faktiskt inte tid att sitta här och uppdatera Er längre för min dag är fullspäckad med måste göra grejer.

Personligheten 1

Jag har ett mycket märkligt personlighetsdrag, jag är speciell. Det är nämligen så att jag trivs väldigt bra med det yrke jag har valt. Visst är det många långa motgångar ibland, men jag trivs med yrket. Därför gör det mig emellanåt väldigt ledsen när jag missförstås, när personer får för sig att jag inte trivs.
För det är fel, jag älskar mitt jobb och har alltid älskat att jobba. Yrket och arbetet får oss att identifiera oss i världen, det är det vi väljer att nämna när vi presenterar oss "Hej jag heter Marie och jag jobbar med....." Det är så vi alla får oss att känna oss viktiga.
Jag anser mig ha all rätt att vara besviken de gånger jag huffat och pustat och ingen har sett mig. Jag kräver inte konstant bekräftelse och jag kritiserar inte att hamna på andra eller tredje plats, men jag vet att det måste komma nån gång när jag är viktigast. Jag ger allt av mig hela tiden, jag tar fler steg framåt, och då förväntar jag mig att bli mött.
När jag inte blir det så blir jag besviken och börjar tvivla, har jag valt rätt?
Men jag är inte klar än, jag är inte färdig att ge upp för att jag vet att jag kan mer, vill mer och framförallt så vet jag att jag blir glad av att arbeta med det jag gör.
Så missförstå mig inte mera, fråga istället om det är något Du undrar, lägg inte ord i min mun som inte är mina.
Detta blir ett kryptiskt inlägg på så många sätt och vis, men jag vet att jag är bra på det jag gör, jag vet att jag är väldigt bra på det jag gör.


(Och en sak till, spela inte in vad jag säger, jag har jobbat för länge inom yrket för att gå på det. Jag ger mig inte)

Jag tänker fortsätta att kämpa länge till, fortsätta att ge det yttersta av mig. Om Du ser det så hoppas jag att Du möter mg halvvägs, försök inte lura mig mer. Använd mig istället, jag är bäst.

Möt 2011 tillsammans med mig, låt det bli ett bra år.

Pälsbollens 4 tistlar från 2010

Underbart!
Ett Nytt År med nya möjligheter att göra precis vad vi vill med våra liv. Förra inlägget jag skrev summerade jag ihop 2010 och delade ut Pälsbollens guldstjärnor. Nu är det dax att ta tag i den andra delen av summeringen, nämligen 2010 fyra tistlar.
I motsats till guldstjärnorna så delas dessa tistlar upp till personer som jag anser saknar värdefulla egenskaper. Till personer som helt enkelt inte är vidare snälla.
Eftersom jag anser att det är fel av mig att använda namn här så kommer jag att ta hjälp av något så oskyldigt som Sagor!!!!
De tre sagorna jag ska använda är;
Bröderna Lejonhjärta
Robin Hood
De tre små grisarna

Pälsbollens fyra tistlar för 2010 med motivation!

Katla- Katla var en drake i Bröderna Lejonhjärta. Ingen tyckte om henne och hon var inte vidare snäll. Min alldeles egna Katla känner jag indirekt och påverkar mig indirekt. Katla har försökt med många medel att göra livet surt för mig. Många brott har hon även gjort sig skyldig till medan hennes svarta hjärta pumpat ondhet till hennes hjärna. Några av brotten är; Förtal, Bedrägeri, Bedrägligt Beteende, Utpressning, Hot och en massa annat. Som drake är hon väldigt girig och har en habegär som inte är av denna jord. Jag har fascinerats av att det finns sånna människor bland, som bara ska ha och ha. En fullvuxen människa dessutom. Nåväl, jag har gått många turer rent mentalt för att klara av Katla, hon har blåst eld mer än en gång åt mitt håll. Med hjälp av ett starkt psyke, en stark kärlek och ett tappert försökt till förståelse har jag tvingat ner henne i sin håla. Å vem vet kanske hon en vacker dag finner nån snäll Dino att kalla sin egen.

De Tre Små Grisarna- De tre små grisarna sagan symboliserar, de tre små cheferna. Vargen det är jag. Jag började med att flåsa och blåsa som tusan på ena arbetsplatsen, en plats blev ledig och jag rusade fram. Men den feta lilla grisen sprang vidare och förhalade sig med löjliga ursäkter. Han gömde sig hos sin griskompis. Men griskompisen behövde hjälp av mig. Så jag slet och stånkade, arbetade och kämpade. Så en vacker dag blev en ledig plats vakant! Jag rusade fram och väntade åter igen. Men grisarna darrade av rädsla och höll om varandra. Inte kunde de anställa mig, de behövde ju högre löner och de stod dessutom inte i deras makt att anställa mig... Så de for på konferens till den tredje mycket större grisen. Jag for såklart efter, även den tredje  grisen behövde min hjälp, så jag sliter och sliter, huffar och puffar...
Sensmoral; Jag har slitit som ett djur för att visa arbetmarknaden att jag är värd en fast tjänst. Jag har till svar blivit rapad i ansiktet att de inte är i deras makt att anställa mig, de känner ingen som kan göra det, men så länge de kan få fortsätta utnyttja mig så är jag välkommen.
Så nu står jag utanför den tredje grisens arbetsplats, har just dragit efter andan och ger det hela en eftertanka; Ska jag ta i från tårna och blåsa dem, eller ska jag sakta andas ut och gå min väg?

Robin Hood- Här i denna saga är allt baklänges. Robin Hood i min saga tar från de fattiga och ger till de rika. Vem Robin Hood är? Det kan jag förklara i ett kick, det är vår MINISTER! Tistelns motivation känns överflödig, men jag ska ge Er den ändå. Som fattig gör han oss fattigare, vi som arbetar och sliter kommer aldrig att få det bra, det är vi som drar ihop överklassens fantasisummor till löner, medan vi får kämpa för att ha råd att äga kläderna vi har på kroppen. Jag skäms över Sveriges sätt att prioritera pengar, jag skäms över att det finns de som verkligen valt fram denna regering.


Sista tisteln går till ett beteende istället för en person. Till denna tistel finns ingen saga, ingen motivation. Bara ett ord. FALSKHET.

Så var det med de fyra tistlarna. Jag önskar att det var precis som i min Blogg.. Att de tre första bara var sagor, så jag kunde stänga böckerna och låsa in dem så att de aldrig blir verklighet. Men det är fantasier och fantisera, det är inget jag pysslar med ;)

Var rädd om Er! Nu rullar vi igång 2011!!!