Det har hänt otroligt mycket senast sist och jag antar att det är dags för mig att ta mig tid att sitta ner, uppdatera Er och helt enkelt ta mig den tiden. Så var ska jag börja..... Förra tisdagen var måttet rågat på BMWn så vi åkte och köpte en till bil.
En röd kombigolf! Smart, går som en klocka. Och framförallt så behöver vi inte hetsa med att få BMWn i ordning.
Sytt nya gardiner har jag också lagt ner tid på.
Och jag har sytt en kappa till mamma, men den är inte upphängd ännu så jag vet inte hur den passar ännu...
Så idag lastade vi båda katterna i en kattbur, körde till Gammelstad Djursjukhus och vaccinerade dem. Det gick väldigt bra. Jag trodde att det skulle bli som vanligt, gap och skrik, men inte det. Så nu ska jag köpa en transportbur för hund, så jag alltid kan ha båda katterna i samma bur, jag tror att de fann trygghet i varandra av att vara så nära.
Ikväll när jag utfodrat lilla sonen så passade jag på att mosaika en sida på min låda som jag designat...
Snyggt. Funktionen med denna låda kommer jag visa Er när den är färdig.
Nu till det mindre roliga.
Förra tisdagen så var äldsta sonen med om en skoterolycka och har två kotor dislokerade så han ligger på Sunderby sjukhus i stålskena. Han har jätteont och jag var där onsdag torsdag i stort sett hela dagarna. I helgen jobbade jag så då har mannen varit hos honom.
Han har varit uppkopplad till en morfinpump den senaste veckan och de tog bort den först idag. Så det går lite framåt, men ändå inte. Han kan inte gå själv, utan det är rullstol som gäller tills han börjar rehabiliteras. Vi har insett att han inte klarar av att åka hem till sig efter detta utan att han måste komma till vårdhem Pälsbollen för att kunna rehabiliteras.
Och eftersom han inte kan gå i trappor så ska toaletten på markplan driftsättas. Det blir ett panikjobb, men det skiter jag i. Det blir väl det mesta jag gör ändå. Jag hoppas verkligen att han får komma hem i veckan så jag får krama och gulla med honom och ta hand om honom. Laga en massa god mat och ge honom en present som jag köpt. Presenten var tänkt att vara för att han har hjälpt mig så mycket de senaste månaderna och verkligen ställt upp. Men nu får det bli två krya på sig presenter i stället. Det är en SOA huvtröja och en SOA t-shirt. Jag hoppas han blir lite gladare. Jag pratar med honom varje dag, flera gånger dagligen, jag har inte möjlighet att sitta hos honom varje dag, men jag försöker visa honom att jag finns för honom ändå. Jag har fixat dator och internet åt honom på sjukhuset så att han ska ha något att göra. Det gör riktigt ont i mamma hjärtat av att se honom ha så ont.
På jobbet har jag lyckats ordna fram både en luftfuktare...
Och äntligen efter tio månaders kamp fått ett nytt golv!
Såhär såg det ut tidigare, en nyare bild får jag ta senare. Vad som är roligt är att ledningen äntligen fått upp ögonen för att jag har ett abnormt driv att förändra och förbättra. Det har diskuterats om ett tjänstbyte, men det vill jag inte tala mer om eftersom det inte är klart ännu.
I Övrigt så har jag sökt sju andra tjänster och arbeten. Detta för att jag känner att nu vill jag få något gjort. Jag tänker inte tillåta att låta mig bli förbittrad av alla sura och bittra kollegor, jag är en glad person och vill arbeta med någon som har samma positiva inställning till jobbet som mig. Bittra människor kan dra åt Helvete!
Med vikten så går det stadig neråt, nu har jag gått ner tre byxstorlekar sedan den 28 december och det känns toppen, träningen har jag också kommit igång med. Tyvärr vet jag inte vad jag väger nu eftersom vi måste byta batterier i vågen, men jag återkommer!
En nackdel med att gå ner i vikt är att nu gör mitt knä duktigt ont och det låser sig i tid och otid, ibland orsakar det extremt pinsamma situationer. Ett exempel var i helgen när jag satt på toa på jobbet och knät låste sig, jag kunde ju inte ställa mig upp så jag fick åla mig ut från toaletten med byxorna hasandes efter mig, åla genom halva entren och sen dra mig upp i en soffa (allt detta medan jag samtidigt försöker dra upp och klä på mig) Och vad händer då? Jo, självklart kommer fastighetsskötaren in. Jaja, jag har aldrig sagt att jag inte kan bjuda på migsjälv, så varsego!
Nu ska jag betala lite räkningar, städa upp i köket och sedan säga tack och hej. Imorgon kommer Brasse hit och då ska jag hjälpa honom med ett cv.
10-4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar