Jag kan berätta om igår när jag med många mentala tvång tog mig till något som de vitklädda kannibalerna kallar för provtagning. På darriga ben tog jag mig till tortyrrummet.
Där satte jag igång med de vanliga protesterna, först försökte jag övertala dem om att det inte behövdes tas nå blod, det köpte inte den vitklädde. Nix Pix, så då började jag gråta! (brukar vara ett säkert kort så man slipper)
Men även detta vapen stod den vitklädde emot och lurade med list mig med i det inre tortyrrummet där dennes kollega (medbrottsling?) väntade. När den vitklädde plockade fram nålen och jag låg på britsen så prövade jag i min naivitet det absolut sista vägen. Gallskrik!!!!
Men ICKET, dessa kalla stenhårda vampyrer hade bestämt sig för att de skulle ha mitt blod (behöver jag ens säga att det var lunchtid????) Så medan den vitklädde honan sög ut säkert femton liter ur mig så servade den andra med hinkar (det kan ha varit provrör, men de måste varit stora för det skvalpade!!! ) Sen kränker de mig en absolut sista gång med att klistra på ett sånt där fult fyrkantigt brunt pansionärsplåster!!!!! Som jag led borde jag varit värd ett Bamse, eller åtminstone Batmanplåster.
Staplade hem, helt övertygad om att jag skulle dö av blodbrist eller att det fula plåstret skulle lossna och det skulle spruta blod över halva världen. Efter en behövlig powernap, halvt snyftande på soffan så kände jag mig mycket bättre. Fortfarande kränkt men nu iaf inte svimfärdig.
Vinglade iväg till jobbet och körde skarpt natten. Imorse vågade jag mig att ta bort plåstret. Och här lägger jag nu upp ett bevis för den tortyr jag utsattes för!
Se där! Ser Ni vad dom gjorde? Jo, jag vet det inte ser så hemskt ut, men det var fruktansvärt.....
Eftersom jag förra veckan var tvungen att vara hemma för min dassiga hälsa (inte för blodprovet) så passade jag på att lura katten när HAN sov...
Snark snart, och hips vips hittar hans mamma saxen. Så jag klippte bort lite tovor han hade....
När jag skickade denna bild som ett mms till Mannen så får jag tillbaka svaret "Men, har han nå hår kvar?????" Vilket han givetvis har, det märks inte ens.
Så idag tyckte Mannen att det var dax för Xos vårbad, det tyckte inte Xo. Först försökte han gråta sig ur situationen, sen klösa sig ur den och till sist accepterade han det bara. Alltid lika roligt att se Mannen plaska runt katten i badkaret, skrattade så jag fick kramp i magen när jag insåg att både jag och Xo först försöker gråta oss ur situationen sen tar till med de skarpare vapnen.
Nåväl, nu är både jag och Xo torterade. Han är dock vårfin och luktar jättegott. Jag är bara stirrig och konstig.
På måndag ska jag på skallröntgen. Där ska de SPRUTA in kontrastvätska i mig. Jo, Ni läste rätt, de ska tortera mig igen! För att jag inte ska hitta nån flyktväg så har Mannen bestämt att han ska följa med mig. Jag hoppas jag kan bussa honom på vampyrerna i grönt. För det är återigen lunchtid när jag ska torteras.
Nu jobbar jag två nätter på Drömfabriken och här trivs jag jättebra! Alla är snälla och vänliga. På måndag slutar jag 06, är väl hemma sju, ligger och hyperventilerar tills det är dax 11.30 att vara på Sunderby Sjukhus och magnetmanicken.
Ja jösses, milde himmel och allt det där. Nog vet jag det går bra när jag har världens bästa Man med mig.
Älskar Dig Rickard, och tack för att Du finns för mig. Snart är det sommar sol, semester och båten som gäller. Då vi tar oss vår tid, ger oss ut på böljorna där blå!!!! Vad härligt det ska bli!!! Oj vad jag ska bada!
(I och för sig så ska vi ju gräva upp avloppet i sommar, men det känns som ett minimalt hinder när man tänker på hur härlig sommaren ska bli!)
10-4
Ha det bra, jag återkommer med rapport från måndagstortyren som står i antågande, och jag tar även detta tillfälle i akt för att tacka för alla Er som sänder så fina tankar åt mig. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar