Sådär ja!
Nu kan jag inte längre kalla mig tjugo plus utan har traskat över den stora 30an.
Men jag vet inte, kollade ytterst noga på bilder och jag anser mig inte se en dag äldre ut än 23! På sin höjd!
Mamma hade gjort mega goda smörgåstårtor och skinksnurror (tack underbara mamma för det!) och världens pyssligaste bästa vän hade knåpat ihop ett fin kollage (har inte en blekaste aning om hur det stavas) åt mig!
Snyggt va? Jag är verkligen impad av den tid hon lagt ner!
Av Sambon fick jag en digitalkamera så jag kan ägna mig åt mitt intresse att fotografera och förhoppningsvis få bättre bilder än de med min mobiltelefon! Toppen, han har en sån där stor avancerad sak som ser mega asdyr ut så jag törs aldrig använda den (sen fattar jag inte heller hur man gör så bilderna jag tagit med den är bara skit) Men denna lila lätta sak är enkel att förstå och tar kanonfina bilder! Av Mamma, Svägerskan, Broder, Mammas Hajk och kollegan Nettan fick jag en scanner/skrivare som jag velat ha länge så jag kan skriva ut mina eminenta perfekta foton och vem vet, kanske även jag har möjlighet att ta pinsamma bilder och bygga kollage *blinkar*
Partyt på lördagen gästades av många kära vänner och familj! Min söta svägerska kom ända från Luleå för att hedra mig med sitt besök, men vad mera chockande var ett ännu mera långväga besök till min ära! Om inte min kollega från Stockholm! Mamma och hon hade smusslat ihop en plan och hips vips stod kollegan med karl på hallmattan! Min Exmake hedrade även partyt med ett besök och vi hade riktigt kul! Det skrattades en hel del och alla var glada. Söndagen var dock en dag då man (iaf jag) kände att jag levde. Det ömmade i hela kroppen av skratt och tröttheten var ett givet faktum. Men efter att ha spanat på en film, ätit skrovmål så var jag back on track.
Förra torsdagen var jag och Sambon och åkte moppe, det var också roligt, just att få känna att man är 15, 15 år igen *fniss*
Vår brevlåda har pimpats i sommar, ny färg och så har Sambon installerat belysning i det lilla huset. Mycket mysigt! När skymningen faller tänds det i brevlådan och det är ju bara så GULLIGT!
I veckan är det Junior vecka för mig så jag får ha min söta unge att umgås med. Igår var han hos tandläkaren och klarade besiktningen med bravur. Han var duktig och fick nån liten trams leksaksödla som han vårdar ömt.
Sambon sliter på i utbyggnaden av huset och har dragit el och förberett för isoleringssnubben som ska komma i veckan och göra det utrymmet till en varm och gosig plats.
Vi köpte ju tröjor när vi var på Volbeat!
Sambons tröja (som jag stjäl vid varje obevakat ögonblick.)
Min tröja (som inte Sambon stjäl) Gjorde dock det stora misstaget att välja en girlshirt och den är sannerligen tajt över mina ehh boooooobs.....Känns som om att pattarna placeras mellan revbenen, men det funkar!
Finns så mycket att uppdatera så jag får helt sonika ta det lite då och då.
Bye bye 4 nu!
Summa sidvisningar
Visar inlägg med etikett Volbeat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Volbeat. Visa alla inlägg
tisdag 26 oktober 2010
söndag 17 oktober 2010
En kväll att minnas
Igår var jag och Sambon på Volbeatkonsert i Luleå. Det var roligt. Jag ska göra mitt bästa för att återge kvällen här åt er. Det hela började med att vi for till Luleå ivriga och uppspelta, på grund av att det stod på biljetten att spelningen började 19.30 så åt vi inte speciellt mycket under dagen utan luften var full av förväntan. Vi for som sagt var dit och som vanligt så är det ju ett förband som ska spela. Vi såg deras flagga bakom scenen, det stod "The Kanditate" och eftersom jag aldrig hört om detta band tidigare så förväntade jag mig inte så mycket.
Men 19.30 så började det låta från scenen...
Lätet som kom från scenen chockade alla människor i Pontushallen. "Sångaren" sprang runt på scenen som en ecstasyproppad ekorre och bräkte som en stucken gris, inte nog med detta så rev han av sig tröjan efter tio sekunder på scen.
Ok visst, har de en fin kropp så av med kläderna! Det är jag för, men om jag säger så här... Han hade kunnat behålla tröjan på! Kulmage och lovehandels, plus det faktum att hans benbeklädnader hasade ner så att hans rövskåra blev synlig för alla var enbart traumatiskt. De första 30 sekunderna slutar alla i hallen andas, öppna munnar och rädda ögon stirrar upp mot scenen, måste vara fler än jag som tänkte "Men vi kom ju hit för att lyssna på bra musik!" Efter 30 minuters lidande så tystnar de äntligen och går av scenen, soundcheckingen sätter igång och the kandidates flagga firas ner, då upptäcker inte bara jag utan många andra att det inte är Volbeats flagga ännu! Det sk tydligen spela YTTLIGARE ett förband!!! Å nej! Så det andra förbandet tar plats, ett gäng håriga wannabe hårdrockare börjar spela och det låter relativt ok, tills en "lodis" irrar sig in på scenen, han är tydligen sångaren i bandet och börjar bräka, högt och länge får de hålla på. Summa sumarum, en timme bräker lodisen och hans hårbollar på. Sen soundcheck igen...En flagga hissas ner framför scenen
Stämningen i hallen är nu laddad, när som helst nu.... Sittsåren i arslet börjar kännas av, vi har ju suttit på samma platser sedan kvart i sju och nu är klockan halv tio. Kvart i tio börjar de ljuva tonerna från låten "The Mirror and the Ripper" Ljuda ut över lokalen, ca 30 sekunder in i låten faller flaggan och Volbeat uppenbarar sig! Trycket i lokalen ökar och folket är glada! Detta är belöningen efter att ha överlevt förbanden. Volbeat dominerar, är roliga (hade gärna enligt mig fått klä av sig), extremt proffsiga i både sång och musik, dock var ljudkillarna kanske inte det nyktraste som suttit bakom ett ljudbord, men det var en enorm upplevelse att höra Michael Paulsons röst live. Han har en otroligt skön stämma!
Jag njöt och lät mig svepas med i hela upplevelsen, få andas och vara i samma lokal som detta enormt skickliga band och jag säger bara det, de som inte var där missade något!
Vilken ljusshow grabbarna bjöd på, faktiskt en gigantisk utmaning att fota, men det var upplevelsen att varit där som var allt. Gårdagskvällen var fantastisk och jag ångrar inte en minut, förvisso hade jag inte gråtit blod om jag missat förbanden, men nu är det bara ettroligt minne. Att få vara där med min älskade Sambo gjorde guldkant på tillvaron och jag kommer givet följa bandet mera!
Men 19.30 så började det låta från scenen...
Lätet som kom från scenen chockade alla människor i Pontushallen. "Sångaren" sprang runt på scenen som en ecstasyproppad ekorre och bräkte som en stucken gris, inte nog med detta så rev han av sig tröjan efter tio sekunder på scen.
Ok visst, har de en fin kropp så av med kläderna! Det är jag för, men om jag säger så här... Han hade kunnat behålla tröjan på! Kulmage och lovehandels, plus det faktum att hans benbeklädnader hasade ner så att hans rövskåra blev synlig för alla var enbart traumatiskt. De första 30 sekunderna slutar alla i hallen andas, öppna munnar och rädda ögon stirrar upp mot scenen, måste vara fler än jag som tänkte "Men vi kom ju hit för att lyssna på bra musik!" Efter 30 minuters lidande så tystnar de äntligen och går av scenen, soundcheckingen sätter igång och the kandidates flagga firas ner, då upptäcker inte bara jag utan många andra att det inte är Volbeats flagga ännu! Det sk tydligen spela YTTLIGARE ett förband!!! Å nej! Så det andra förbandet tar plats, ett gäng håriga wannabe hårdrockare börjar spela och det låter relativt ok, tills en "lodis" irrar sig in på scenen, han är tydligen sångaren i bandet och börjar bräka, högt och länge får de hålla på. Summa sumarum, en timme bräker lodisen och hans hårbollar på. Sen soundcheck igen...En flagga hissas ner framför scenen
Stämningen i hallen är nu laddad, när som helst nu.... Sittsåren i arslet börjar kännas av, vi har ju suttit på samma platser sedan kvart i sju och nu är klockan halv tio. Kvart i tio börjar de ljuva tonerna från låten "The Mirror and the Ripper" Ljuda ut över lokalen, ca 30 sekunder in i låten faller flaggan och Volbeat uppenbarar sig! Trycket i lokalen ökar och folket är glada! Detta är belöningen efter att ha överlevt förbanden. Volbeat dominerar, är roliga (hade gärna enligt mig fått klä av sig), extremt proffsiga i både sång och musik, dock var ljudkillarna kanske inte det nyktraste som suttit bakom ett ljudbord, men det var en enorm upplevelse att höra Michael Paulsons röst live. Han har en otroligt skön stämma!
Jag njöt och lät mig svepas med i hela upplevelsen, få andas och vara i samma lokal som detta enormt skickliga band och jag säger bara det, de som inte var där missade något!
Vilken ljusshow grabbarna bjöd på, faktiskt en gigantisk utmaning att fota, men det var upplevelsen att varit där som var allt. Gårdagskvällen var fantastisk och jag ångrar inte en minut, förvisso hade jag inte gråtit blod om jag missat förbanden, men nu är det bara ett
lördag 16 oktober 2010
VOLBEAT
Ikväll ska vi på konsert och jag har sett fram emot det ända sedan i somras! Biljetterna har vårdats ömt och idag ska de användas!
Så 19.30 lär jag vara svimfärdig av iver. Då börjar det! Tjoohoooo!
Snart ska vi fara till min kära mamma och njuta av nybakta bullar och tillbehör. Igår kväll tog vi en cruise och jag kurerade mig med alternativa medel. Istället för Apotekets Alvedon, blev det Minttu och varm choklad. Funkade galant, alla bekymmer och förkylningssymtom var som bortblåsta!
Over and out!
Så 19.30 lär jag vara svimfärdig av iver. Då börjar det! Tjoohoooo!
Snart ska vi fara till min kära mamma och njuta av nybakta bullar och tillbehör. Igår kväll tog vi en cruise och jag kurerade mig med alternativa medel. Istället för Apotekets Alvedon, blev det Minttu och varm choklad. Funkade galant, alla bekymmer och förkylningssymtom var som bortblåsta!
Over and out!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









