Tänk att jag gick på den där lätta igen.
Jo, Marie, jag ska börja hjälpa till, du kommer inte behöva tjata mer.
Kvalificerat skitsnack. Huset som skulle städas igår städades av mig ensam, toaletten skurades, tvätten tvättades, disken diskades och dammsugning och dammtorkning gjordes. Åter igen själv. Den utlovade hjälpen syntes av lika mycket som Gud.
Och middagen jag såg fram emot? Det blev dagen innans rester.
Irriterad och frustrerad, bara förnamnet.
Jag försöker lugna ner mig och inte bli rosenrasande, men det blir jag. Det som gör mest ont är att jag blir så jävla ledsen.
Det är som att bli ljugen för om och om igen.
Just nu känns det bara skönt att veckans schema är så pressat så jag slipper vara hemma. Jag tror det finns risk att jag gör slut annars. En överhängande chans.
Jag orkar helt enkelt inte med detta mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar