Jag har ett mycket märkligt personlighetsdrag, jag är speciell. Det är nämligen så att jag trivs väldigt bra med det yrke jag har valt. Visst är det många långa motgångar ibland, men jag trivs med yrket. Därför gör det mig emellanåt väldigt ledsen när jag missförstås, när personer får för sig att jag inte trivs.
För det är fel, jag älskar mitt jobb och har alltid älskat att jobba. Yrket och arbetet får oss att identifiera oss i världen, det är det vi väljer att nämna när vi presenterar oss "Hej jag heter Marie och jag jobbar med....." Det är så vi alla får oss att känna oss viktiga.
Jag anser mig ha all rätt att vara besviken de gånger jag huffat och pustat och ingen har sett mig. Jag kräver inte konstant bekräftelse och jag kritiserar inte att hamna på andra eller tredje plats, men jag vet att det måste komma nån gång när jag är viktigast. Jag ger allt av mig hela tiden, jag tar fler steg framåt, och då förväntar jag mig att bli mött.
När jag inte blir det så blir jag besviken och börjar tvivla, har jag valt rätt?
Men jag är inte klar än, jag är inte färdig att ge upp för att jag vet att jag kan mer, vill mer och framförallt så vet jag att jag blir glad av att arbeta med det jag gör.
Så missförstå mig inte mera, fråga istället om det är något Du undrar, lägg inte ord i min mun som inte är mina.
Detta blir ett kryptiskt inlägg på så många sätt och vis, men jag vet att jag är bra på det jag gör, jag vet att jag är väldigt bra på det jag gör.
(Och en sak till, spela inte in vad jag säger, jag har jobbat för länge inom yrket för att gå på det. Jag ger mig inte)
Jag tänker fortsätta att kämpa länge till, fortsätta att ge det yttersta av mig. Om Du ser det så hoppas jag att Du möter mg halvvägs, försök inte lura mig mer. Använd mig istället, jag är bäst.
Möt 2011 tillsammans med mig, låt det bli ett bra år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar